Barrträd och stridsgas. Funderingar inför Ann Böttchers bildvärld på Malmö Konstmuseum
Inför Ann Böttchers många och ofta minutiöst tecknade granar drar jag mig till minnes några rader ur ett brev som Fritz Haber, den Nobelprisbelönade tysk-judiske kemisten lämnade efter sig när han dog 1934. Haber har kallats gaskrigets fader, han är mannen bakom att Tyskland började använda stridsgas under första världskriget. Klorgas och senapsgas följdes senare av Zyklon A och Zyklon B, som sprutades in i förintelselägrens kamrar under andra världskriget. Benjamín Labatut berättar i sin bok En fruktansvärd grönska om Habers oro i brevet till sin hustru: han plågas av skuldkänslor, inte för att ha orsakat så många människors död utan för att deras frånvaro får jordens växter att sprida sig så till den grad att alla andra former av liv släcks – under all denna fruktansvärda grönska.
Även nazisterna i Tyskland framhöll skogen och granens liv före människornas. Den sakliga och mångbottnade researchen, kombinerad med poetisk inlevelsefull gestaltning, är länken mellan Böttcher och Labatut. Författaren fortsätter sina utflykter mot kvantfysikens område medan Ann Böttcher gör en djupdykning genom sin familjehistoria och mot myter och värderingar som styr skapandet våra föränderliga berättelser om den omgivande världen och dess historia.
I utställningen på Malmö Konsthall, en utökad och bearbetad version från Bonniers konsthall i Stockholm tidigare i år, benar hon ut olika föreställningar om natur, skog och nationell identitet, kulturella och ideologiska föreställningar i såväl Tyskland som Sverige. Genom synen på just granen samlar hon material för nazistisk propaganda, hänsynslösa experiment, självgodhet, auktoritära statsformers förakt för svaghet och psykiska sjukdomar, för att nämna några i det breda flöde som representeras här. Även ett andligt stråk spårar hon i de mörka berättelserna, och hon lyfter de ordlösa minnen som kroppens sinnen bär på – vilka, som vi numera vet från senare forskning, även genetiskt kan föras vidare.
Ett av de två nytillkomna verken anknyter till just detta. Ann Böttcher tycks fråga sig: hur kan Goethes färgcirkel bli en kvadrat, hur kan abstrakta resonemang bindas till kvinnligt hantverks långa och intuitiva praktik? Till matt-trasor?
Konsthistoriska referenser har inte saknats tidigare heller men de senaste tillskotten i den Böttcherska gran- och tallsamlingen har nu inspirerats av kinesisk konst. Efter en resa till Gula bergen i östra Kina, en vallfartsort sedan 700-talet för poeter och konstnärer, och med blyertspenna i sin hand återskapar hon den respekt varmed naturen har skildrats i klassiska kinesiska tuschmålningar. Öppen och dold symbolik flätas samman, politiskt och personligt, i det tålmodiga känsliga filigranarbetet.
Med lugn och fri puls leds besökaren genom den tidskrävande utställningen i Malmö Konsthalls ljusa vida rum. (Utställningen pågår till den 27 februari 2022.)