Kusligt och poetiskt. Betingad rörelse på Moderna Museet Malmö

 

 

De sitter och kryper fram på golvet. De gnider på en arm eller ett ben, gungar, vaggar och upprepar både små rörelser och ord. Om och om igen. Orden bildar meningar först framåt så som vi läser, sedan upprepas de baklänges tills meningen hörts i sin helhet. Det handlar om beständighet, förgänglighet, minne – men också om återupplivande och synliggörande. Först bort och sedan tillbaka. Över tid och rum.

Det är en performance som konstnärsduon Gideonsson/Londré framför under invigningsdagen av utställningen Betingad rörelse på Moderna Museet i Malmö. De blev inbjudna som medcuratorer och performancen illustrerar deras arbetsmetod. Kroppen minns. Hos arkeologer, konservatorer, museimänniskor, forskare och betraktare.

Hur känns det i kroppen när gamla verk plockas fram från magasinen för att åter bli offentligt synliga efter att ha förvarats i magasin?

Utgångspunkten för Gideonsson/Londré är funderingar kring bevarande och konservering över tid. Rent konkret den konserveringsdagbok som återger arbetsprocessen kring Tollundmannen, en mer än 2000 år gammal kropp som upptäcktes i en mosse i Danmark 1950. I utställningens tre rum ser vi fem mässingskar, med frätta spår av syror, salter, garvvätska på insidan som anspelar på den biologiska miljö, den myr där kroppen hittades.  I utställningen öppnas glappet mellan att vara död och ändå levande.

Bland de nära trettio utställda verken finns flera som har blivit mycket kända av olika anledningar, medialt och publikt uppmärksammade som gett dem högt status. En del väcker kusliga känslor och obehag, andra bottnar i historiska minnen som ska fortsätta att leva – för att slippa sådant som Ryssland just påbörjat.

Konstens mångskiktade poetiska formuleringar kan vara både makabra och deprimerande men också lekfullt energigivande. Länge stannar jag inför Rebecca Horns självspelande Ostronpiano och i andanom förvandlas metallkulorna i skalen till glänsande pärlor.