Vivian  Suter – Jag är Godzilla. Moderna Museet Malmö

Vivian Suter – alla verk är utan titel och utan årtal

Jord, lera, vatten, gamla löv, spår efter händelser i natur och väderlek omvandlas till organiska delar av Suters bilder.

Vivian Suter är född i Bunos Aires 1949, av exileuropeiska föräldrar. Fadern ägde ett textiltrycker, modern Elisabeth Wild var konstnär. Vid 12 års ålder flyttade familjen till Schweiz

Kan en konstnär flytta naturen till en museal utställningshall? Utan att låta den bli ett objekt som ska undersökas, registreras och dokumenteras? Naturen förvandlas och utgör en del av den kreativa processen bakom tillkomsten av Vivian Suters stora målningar. Som i ett slags ekologisk samhörighet införlivas omgivningens krafter och spår i hennes verk samtidigt som hon själv flyttar ut i den natur som omger henne.

Senast jag såg dessa verk för drygt tio år sedan på documenta 14 i Kassel fladdrade målningarna i vinden, genomspolade av ljus och skurar. Nu är turbinhallen på Moderna Museet i Malmö nästintill tapetserade med hennes målningar inte bara från golv till tak, de täcker till och med en del av golvytan. Vi kan gå upp på en bro mitt i salen för att få en bättre vy över dem. De slukar betraktaren och delar med sig av den numera ljusa energin och vitaliteten som också upplevs här i våra nordiska breddgrader nu när våren kommer.

Vivian Suter bor sedan 1983 i Panajachel i Guatemala. Hennes hus och stora trädgård är en del av en tidigare kaffeplantage. Kaffebuskar, stora fikonträd och en hel skog med ett nätverk av stigar är hennes ateljé. Hennes hundar, liksom bina och fåglarna, ingår i det organiska utbytet, de befruktar och berikar det konstnärliga arbetet på samma sätt som naturens material gör. Målningarna hänger och ligger utomhus, jord, lera, torra löv och kvistar, grenarnas och skuggornas silhuetter skapar dynamiska mönster och färgerna flödar. Slumpen, det oförutsedda, tidens flöde och väderleken samarbetar med henne.

En bro mitt i turbinhallen ger nya perspektiv på målningarna

Det finns en parallell till synen på naturen inte bara hos romantikerna utan även hos abstrakta expressionister som Pollock eller Yves Klein, för att nämna några. Titeln Jag är Godzilla anspelar på ett japanskt sjömonster men det är också ett spel hon spelar mede sitt barnbarn på sex år.  Utställningens rubrik visar också att Vivian Suter inte är rädd att ta plats och bre ut sig. Detta gör hon dock utan någon ”kulturmans”- anspråk, utan att hävda individuella begär och makt. Lyhördheten för och den intima närheten till naturen är ett välkommet inslag i vår tid då klimatförändringens följder, krig och upprustning i omvärlden och sociala mediers negativa inverkan på mänskliga relationer och utveckling hotar förståelsen och inlevelsen i grundläggande förutsättningar för människoliv på jorden. Jag lämnar utställningen fylld av glädje och energi.

Utställningen pågår till den 31 augusti 2025.