Sara-Vide Eriksson och Tilda Lovell på Bonniers Konsthall

Är naturen på väg mot en framtid utan människan? Är hon endast en tillfällig besökare, en inkräktare på nåder? Utställningens rubrik, ett citat från Tomas Tranströmer väcker farhågor. Något mörkt ställde sig vid våra sinnens fem trösklar utan att gå över dem.

Svaren som formuleras av Sara-Vide Eriksson och Tilda Lovell ter sig olika. Platsen där de två konstnärerna verkar är Hälsingland, med inspiration från hälsingeskogarnas mystik och kraft, med myrar, sjöar, stränder, mossor och berg. Allt som på samma gång är organiskt levande och förmultnande, död. Växter, djur och insekter, ja och resterna efter dem, som lever eget liv.

Med ursinnig vilja sliter Sara-Vide Erikssons persona för att behålla sin människoexistens och skönhetsdrömmar. Ett virtuost måleri där illusionism och materialexperiment drivs sida vid sida, bygger på sinnesupplevelsernas direkthet förbi logiska resonemang. Måleriet övertygar om att viljeansträngningen krokar arm med stormande känslor, förtvivlan och blodig upprördhet.

Hästen medlar mellan natur och människa när världen håller på att avförtrollas. Vattnet sköljer över och drar ett större tidsperspektiv över nuet.

Den explosiva motståndskraft mot naturens övertag som gestaltas av Sara-Vide Eriksson är i Tilda Lovells verk ett minne blott. Där har den vittrat ner till sand och benrester, dränerats på kraft. Med närgången intimitet (och bisarrt humor) formulerar hennes objekt, collage och projektioner – var för sig och som delar i en stor installation – ett tillstånd där människan endast finns kvar som spår och minnesfragment och som de hybridvarelser hon förvandlats till. Grymt och mäktigt men också skört och drömlikt på samma gång.

Uppfinningsrikedomen och det surrealistiska detaljarbetet frammanar föreställningar om svunna myter kring vatten och hav. Det förintande och det livgivande pulserar sida vid sida.

Och nu då?

Vad händer sen – frågar jag mig yrvaken när jag lämnar det sandtäckta golvet i konsthallens stora sal. Konstnärernas verk fortsätter sin dialog kors och tvärs över mitt huvud i den utmärkta hängningen utanför. Men de ger oss inga alternativ mot framtiden.

Det jag tar med mig är den kraft och det mod som Sara-Vide Erikssons målningar bär fram och den kreativa fantasin och tron på drömmar som vibrerar i Tilda Lovells verk. Det gör mig orädd.

(Utställningen pågår till den 29 oktober 2023.)