Att dyka – bilder från en fin vernissage på Österlen veckan före midsommar

En hinner inte med så många vernissager på en knapp lördag eftermiddag om det ges tillfälle att prata med konstnärerna. Efter Konstakademiens stora utställning i Stockholm för några år sedan fyller Kajsa Mattas med råge Tjörnedala konsthall i Baskemölla på Österlen. Bra gjort från Christel och ÖSKG att få henne att ställa ut. Både äldre och alldeles nya skulpturer finns här, akvareller och min favorit, Teresa Dykerskan.

Kajsa Mattas i samtal med Jenny Ahlberg och hennes man, och mig

Jag känner mig väl igen i Teresa som dyker. Inte bara metaforiskt utan helt konkret. Älskar att dyka nämligen. Att få göra det i ett levande hav och bland klippor är en ynnest. Varje sommar ser jag fram emot de varma dagar som gör att Östersjöns vatten inte är iskallt och vindarna inte sveper in stora vågor i Vårhallens klippbassäng.

Det kräver inte bara ett djupt andetag utan en god portion tillit till livet och naturen själv  – det är lätt att känna hur liten, bräcklig, skör och utsatt människan är inför hoppet från klippans kant. Å sedan – så härligt det är när vattnet brusar och sprakar runt kroppen innan en kommer upp till ytan och solskenet. Att dyka just så känns som ett livselixir.

Kajsa Mattas, Teresa Dykerskan från 1985.