Fin gallerirunda i Köpenhamn

Det är uppfriskande roligt att gå runt bland bättre gallerier i Köpenhamn. Några namnkunniga ställen, bra konst och en bredd med kvalitet som inte nödvändigtvis experimenterar och river ner gränser, språkligt, konceptuellt och performativt som så ofta fallet är hos unga konstnärer.

Jag njuter av färgens harmonier och dissonanser i Emily Gernilds storslagna målningar på Galleri Bo Bjerggaard. Det märks att hon har haft ett extra år i sin utbildning i Düsseldorf med Tal R som professor. I hennes stora målningar omger lätta konturer de organiskt framväxande formerna, färgen lever och tycks andas, den sjunker och höjer sig som en bröstkorg. Gula citroners lyskraft vägs mot svärtan och de rosa tonerna kan smaka både blod och rosenvatten.

Alldeles i närheten på Gether Contemporary ser jag målningar av fransmannen Pierre Knop. Förföriska landskap med skogsklädda toppiga branter i starka färger växlar med eleganta eller intima interiörer. De konsthistoriska referenserna är många och breda. Detaljarbetet är rastlöst minutiöst. Nyansrikedomen kopplas till brinnande färgkontraster. Men bakom vardagens ro vibrerar det sublimas existentiella oro. Välställda västerlänningars.

Vi hinner med både en träffsäker keramiker och grafiska experiment. Klara Liljas hjärtan i vita, röda, rosa och svarta glasyrer fångar själens och sinnets stämningar på Eighteen Galleri.

I en lång rad tvärsöver väggen hänger de längs rummets ena sida. Urgröpta eller blomprydda, kramade av krabbklor eller hophållna med ett bandage skulle de kunna användas som poetiska emojin. Ibland och innerst inne glittrar guldet till.

I Danske Grafikeres Hus testas gränserna för vad som kan kallas grafik i dag. Och det, rejält, i en installation av duon Bank & Rau. Här tar den traditionella grafiken steget ut i rummet och blir till skulpturala former tillsammans med andra material, vardagliga som textila rester efter klädesplagg eller skumgummi. Tryck kombineras med textilfärgning och stärkelse, sömnad med klistrande och tredimensionellt konstruerande. Slitna färdiga föremål som en fåtölj, en toasits, används för att skapa en berättelse. För det är installationens kritiska budskap, vad gäller vårdens situationer, som är i fokus.

 

Det grafiska uttrycket blir tillsammans med andra tekniker en del i detta.

Ja, det är en härlig dag som avslutas med vernissageparty på Copenhagen Contemporary där Marta Minujin från Argentina ägnas en stor utställning, den första i Europa. Född 1943 och med rötter i popkonsten är hon en föregångare för performancekonsten. Jämförbar med Niki de Saint Phalle eller Yayoi Kusuyama. Stora format, psykedeliska färger, ständig rörelse och bejakandet av det tillfälliga har hon kopplat till samhällskritik, men alltid med närhet till vitalitet och glädje. Och det är detta vi tar med oss hem sent på kvällen.