Konstrundan på Österlen
Konstrundan i östra Skåne fyller 50 år i år. Utan konstrundan på påsken får jag numera abstinensbesvär. En yrkesskada, måhända. I över tjugofem år har vi haft ett litet hus på Österlen. Förra året var vi inte här och hur roligt var det? Det brukar dessutom vara läge för det första trädgårdsarbetet, något som underlättar för den kommande säsongen.
Den sedvanliga rutinen är att studera konstkartan över utställarna noga för att upptäcka någon nyhet eller förändring. Under en period fanns det en bra vägledning för nytillkomna besökare. Den numera nerlagda tidskriften Konstnärsliv på Österlen kom med åtta årgångar fram till 2005 med intervjuer och presentationer av medlemmarna. Många har kommit till sen dess, det finns ett faktiskt behov av en uppdaterad komplettering trots webbinformationen.
Konstrundorna tar formen av heldagsutflykt med picknickkorg och kafébesök. Nyfiket kliver vi över tröskeln till ateljéer eller utställningsskjul där vi anar att kvalitet produceras. Man stöter på bekanta och vänner. 164 deltagare har i år öppnat dörren till sitt konstnärskap. Så många olika uttryck det finns! Och vad ambitionerna skiftar! Ibland inställer sig dock frågan om vilka kvalitetsavvägningar som avgör vem som kommer med som ny medlem i ÖSKG/Östra Skånes Konstnärs Grupp.
Dessutom har vi gallerierna och de som kallar sig konsthallar. Här trängs människor och parkeringarna är fulla av bilar. Konstnärerna är på plats, möten uppstår och samtal initieras. Årets inkomst för konstnär och gallerist säkras i bästa fall.
Denna påsk är det dock snöstorm på skärtorsdagen, ymnigt snöfall på påskdagen och det österlenska väglaget är förrädiskt. Blåsten gör sitt och man vill ogärna bli stående på ett fält som liknar ett hav av vitt. Men i morgon blir det visst sol.