Lebensreform-rörelser, utställningar i Stockholm och Budapest

Har höstens större utställningar i Stockholm med konst från omkring 1900 något gemensamt? Ett intressant sammanträffande från Budapest ger svaret.

Vaszary János, Stilleben med orientaliskt porslin, 1926

Här kommer ett litet axplock från Stockholm:  Ivan Aguéli som i sitt måleri inspireras av sufismen, konstnärskolonin i Worpswede i Tyskland som söker sig bort från staden till naturen, den brittiska Bloomsburyruppen, intellektuella, konstnärer och kulturmänniskor som trotsar konservativa, viktorianska värderingar och lever tillsammans efter fria (o)regler … ja och så William Morris, Arts and Crafts grundare som både finner skönheten i hantverket och är ute efter befrielsen från industrialismens negativa inverkan på samhället. Samtidigt skördar i höst Hilma af Klints måleri, inspirerat av teosofiska läror stora framgångar i USA.

Det dessa utställningar har gemensamt täcks av ett begrepp som jag upptäcker under min sedvanliga höstresa till Budapest. Mücsarnok, stadens konsthall visar en omfattande genomgång av de så kallade Lebensreform-rörelserna och deras samband till konsterna.  Det är ett samlingsnamn för väldigt olika reformrörelser i särskilt tyskspråkiga länder. Gemensamt för dem är kritiken av industrialiseringen, urbaniseringen och den materialism dessa för med sig. En spretig, politiskt mångfacetterad rörelse, strömmar av tankegångar i tiden som påverkade många.

Utställningens rubrik Rejtett történetek (Dolda/undangömda historier) vill ge en uppfattning om bakgrunden till dessa rörelser, peka på utländska förebilder och i synnerhet redogöra för inhemska paralleller.

I reformrörelserna ingår allt som mot 1800-talets slut och fram till första världskriget ansågs kunna hjälpa människorna att komma undan samhällsutvecklingens skadliga effekter. Det handlade om enkelhet, äkthet, renhet, sannhet, skönhet och natur, begrepp som definierades enligt olika program. Också om att trotsa konventioner och leva enligt fria normer, både vad gäller samlevnad, ägande och barnuppfostran. Helhetsaspekten speglades av olika trosformer, teosofi anammades av många, även buddhism och antroposofi. Många intellektuella och aktiva i kulturvärlden såg det som sitt kall att förverkliga sådana program.

För Ungern är det viktigt att visa fram det överflöd av dokument och detaljer som ingår i utställningen. Det handlar om en historieskrivning, om åtminstone fram till murens fall förbjudna idégemenskaper, rörelser och sammanslutningar. Men det blir för mycket och det blir framför allt alldeles för lite konst. De kvalitativt skiftande konstverken är mer som illustration till historieberättelser och det dokumentära materialet.

En mer genomtänkt pedagogisk styrning hade kunnat dela upp allt detta på flera tydligare visningar. Då hade även en katalog med mer strukturerat material vad gäller ungersk relevans kunnat tas fram.

Varför detta intresse för det sjudande kulturlivets jäsande sammansatthet kring 1900, kring tiden före världskriget? Visst finns det paralleller med situationen i dag, de fanns också under 1960-talet. Då var tron på politiken som verktyg dock större än i dag. Lebensreform-rörelserna bottnar i att du reformerar dig själv. Om individen lever i samklang med naturen (klimatsmart) så kan samhällsutvecklingen ta en ny vändning.

När politiken inte klarar av att styra världens länder rätt för jordens och demokratins överlevnad blir det då individens ansvar att agera?

Aladár Karcziány, Ängeln (Ad astra), 1912