Hantverk tar plats – utställningar i Mälardalen, oktober 2020
Suget efter nya utställningar blir emellanåt i corona-avhållsamheten oemotståndligt. Bilfärder visst, men i huvudstaden blir det krångligt. Trots ökande smittspridning tog jag därför tåget häromdagen och gick kilometervis i storstaden. När jag väl också varit i Uppsala och Enköping så slog det mig att intresset för att arbeta med traditionella hantverk är påtagligt i flera pågående utställningar.
Pauliina Turakka Purhonen, Helvetet, textil installation
På Uppsala konstmuseum möts Pauliina Turakka Purhonen och Filippa Arrias under rubriken ”Himlen är blå och solen är en klocka”. Att träda in i utställningen är en upplevelse i stil med att bli uppslukad av det svarta hålet i Vintergatans mitt. En handsydd helvetesbild, en installation i svart och rött öppnar sig mot taket. Hängande armar och ben omger en nerstörtad gudafigur, Ishtar eller Inanna, en gudinna för fruktbarhet och kamp, att döma av flera bröst och vaginor och de väldiga vingarna. Hantverket är slående, sinnligt och sakligt på samma gång, minutiöst gestaltande och samtidigt storslaget. Vid sidan om resliga gestalter finns här figurer med små böjliga fingrar och broderier av bland annat växter med detaljer som vore de hämtade från finaste herbarium. Allt kopplat till ett narrativ som kretsar kring såväl folkliga föreställningar, dockteater som konsthistoriska kopplingar. I Filippa Arrias måleri formuleras minnesbilder från ett svunnet sextiotal i ett centralamerikanskt land, drömska bilder med kvinnliga förtecken.
Mette Björnberg Ur Dagar och nätter hos Galleri Magnus Karlsson, Stockholm
Richard Johansson Ur Dagar och nätter hos Galleri Magnus Karlsson
När Richard Johansson och Mette Björnberg, i Galleri Magnus Karlsson i Stockholm, flörtar med svunna decennier och införlivar resterna i nya verk så sker det i trä, målat i matta eller glänsande lackfärger. Två särpräglade världar där det personliga inte blir privat och uttrycket balanserar mellan sval distans och upprörd empati.
Som om det inte vore nog, så visar Karl Patrik Näsman i Enköpings konsthall ett alltigenom textilt måleri. I sina stora allvarsamma verk återanvänder han gamla tyger. Nytvättade, färgade, tillklippta och hopsydda till kompositioner med geometrisk renodlade former återbrukar han även modernismen språk. Och inte sällan med en sakral underton.