Afrang Nordlöf Malekian, installation, Plötsligt så händer det!

Afrang Nordlöf Malekian, Min lott

Hur mår den grafiska konsten i dag? När det numera kommer unga människor/konstnärer som inte haft tillgång till konsthögskolornas grafik-utbildningar och när tryckta bilder omger oss överallt i samhället och benämns som grafik. Var finns kunskap och var finns den historiska erfarenheten?

Ungefär samtidigt som Grafikens Hus får reda på att de inte kan vara kvar i Södertälje öppnas utställningen Plötsligt så händer det! Den utgör ett led i en rad samarbeten mellan Statens konstråd och Grafikens Hus. Det är även rubriken för Afrang Nordlöf Malekians utställning hos Statens konstråd på Skeppsholmen. Han utgår från konstrådets rika grafiska samling och bygger på med egna erfarenheter.

Samtalspanelen: Afrang Nordlöf Malekian, residenskonstnär, Maria Mpoyi, konstnär, Ulla Wennberg, grafiker, Annika Gunnarsson, intendent Teckningar och grafik Moderna Musett, Henrik Orrje, chef Statens konstråd

I anslutning till vernissagen ordnades ett samtal om grafikens roll i samhället i dag. Med korta återblickar och utblickar mot vad dagens konstnärer gör. Ett samtal vars dryga timme knappt räckte till att belysa läget, lyfta problemen och än mindre att tränga djupare i dem och försöka blicka framåt. Temat torde behöva en endags seminarium. Med tanke på den uppslutning som mötet fick finns nog anledning att sätta igång med planeringen av det.

Martin Wickström, Lilla björk II, 2023. GSA Gallery

Förutom att träffa gamla trevliga bekanta och vänner hann jag även med en fin utställningsrunda innan sista tåget gick till Malmö: till gallerierna på Hudiksvallsgatan och Konstakademin. En underbar sensommardag blev det.

Anastasia Ax, Settlers, installation. Konstakademin

Lovisa Ringborg, Skulptur och foto ur The Living Room, 2023. Cecilia Hillström Gallery

Lovisa Ringborg, objekt

Båstadsgatan i Malmö fylldes av ett vimmel när de fyra gallerierna där hade vernissagekväll i fredags den 1 september. Vänner, kollegor, nyfikna eller insatta konstälskare och förbipasserande pratade i mun på varandra med ett glas i handen i den ljumma kvällen.

Gabriel Bohm Calles på Galleri CC levandegör två gripande och tragiska människoöden i två filmer där hans dansperformence på platser där dessa levde berör mig starkt. Etos och patos sammanflätas i både  deras liv och i performencerna. Ockultation är verkets titel, ordet syftar på när en himlakropp täcker en annan med sin skugga och för vårt iakttagande blick tillintetgör den andre.

Gabriel Blom Calles, Helgad, film om farbrodern Helge Calles

Den åländska författaren Ami Blomqvist och konstnärens farbror Helge Calles levde med en gudstro och längtan efter högre sanning, från vardagens grubblande och skuldkänslor till existentiella och för Helge Calles del självförintande identitetsupplösande hänryckning.

I SPARK:s galleri (Samverkans plattform för arkitektur och konst) lite längre bort hänger 15 pappersark med korta och koncisa formuleringar där inbjudna unga svenska arkitektkontor hittar ledord för sin verksamhet. Med förhoppningen om att skapa debatter i ett ytligt och polariserad arkitekturklimat. Under utställningstiden kommer att ordnas samtal och diskussionskvällar.

Astrid Svangren, Erfarenhet och glömska, installation pÅ Molekyl gallery

Den som stiger in i Molekyl gallery träder in i ett konstnärligt gestaltat rum. Gardiner, tygsjok i olika kvaliteter hänger från taket och golvet täcks av utspritt trädgårdsavfall, jordsmulor och skräp. I det inre rummet hittar vi två svarta tavlor med ristade och lätt påstrukna färger på plexiunderlag. Det efemära och subtila andas tillfällighet och flyktighet. Några omsorgsfullt tillverkade pappersblommor och färgade tygband längs väggen får mig att associera till bättre tider som rådde innan förfallet och oredan tagit vid.

Information om konstnären eller verket förblir en hemlighet om en inte är påläst eller bekant med Astrid Svangren – en av galleriets mer ofta förekommande konstnärer. Aktuell just nu även hos Anna Bohman i Stockholm.

Det är en fullträff att vernissagedagen samordnas mellan dessa gallerier. Utställningarna pågår till 1 oktober.

Majlis Agbeck, Fiskens tårar, broderi på organza

Fin-fin start på Galleri Ping-Pong. Läs vad jag skriver på omkonst.com

Omkonst – Majlis Agbeck & Bianca Maria Barmen – Galleri Ping-Pong, Malmö

Mer om rosor:

Sommarläsning: Ett praktverk om rosor – Magasinet Konkret

Sommaren tog ett abrupt slut, trodde vi när stormen Hans drog in över Sverige. Men rosorna gillade att få mycket vatten. Nu växer höstknopparna till sig, åtminstone på dem som remonterar – om du nu inte har en ros som blommar kontinuerligt. Sådana har jag lite svårt att hitta. Jag letar och letar.

Rosarvet i Naionella genbanken är en ypperlig läsning och där får jag uppslaget att hitta en ’Mrs John Lang’ eller ’Mormorsrosen’ som den också kallas.

’Mrs. John Lang’

Så vackert och ljuvligt det kan vara här i livet! Snart är det som ljusast denna torra sommar. Men rosorna gillar värme och får de vatten så blommar de. Färgerna lockar bin och fjärilar.

En rundvandring i trädgården i Vitaby på Österlen är en njutning av dofter och skönhet. En del rosor är gamla, andra just tagit fart efter att ha varit sticklingar, och åter andra har fått flytta, när någon vän inte längre ville ha den eller när jag själv fått flytta.

Och det är bara början. En omgång kommer senare och några remonterar. Här nedan ett litet smakprov.

Alchemyste tittar fram

Wrams Gunnarstorp, Whisky och New Dawn, ännu inte i blom

Maigold, stor buske

Gros Choux d’Hollande

Alchemyste

Ros i gamla kryddlandet, undrar vad den heter

Duchesse de Montebello

Trier

Västeråsrosen, ev. Minette

Whisky Mac, hög

Rosa mundi, polkagrisros

Lars Tunbjörk, Moskva, 1981

Har du vägarna förbi Österlen i sommar? Åk till Fabriken i Bästekille och se utställningen med Lars Tunbjörks fotografier.

Läs vad jag skriver

Omkonst – Lars Tunbjörk – Fabriken, Bästekille

Lars Tunbjörk, Skara Sommarland, 1999

Det är alltid lika hänförande att besöka Wanås i nordöstra Skåne i början av sommaren. Dammen speglar det vita slottet och slottsparken övergår i storslagen bokskog. Naturen och konstinstallationerna befruktar varandra, existentiella reflektioner infinner sig medan vi promenerar under bokarnas spröda grönska.

Namahisvárri (Ett heligt berg)

I den stora dammens ena flik bakom slottets jättelika rhododendronbuskar svävar en glaciär. Spegelbilden i vattenytan ger intryck av att den smälter. Det är en nästintill överjordisk skönhet som slår an en ton, i den lätta brisen tror vi oss höra andarna viska. Den annalkande miljökatastrofen över jorden framstår plötsligt som en hägring. Låter vi oss skrämmas eller tar vi vårt ansvar? Den kritiska eftertankens kranka blekhet låter vänta på sig.

En av årets konstnärer är Carola Grahn. Hon är verksam i Malmö och har samiskt ursprung.  Den samiska världsbilden för henne är en kreativ resurs, en intensiv drivfjäder i en lågmäld historiskt förankrad aktivism där det konceptuella sammanflätas med det visuellt slagkraftiga.

Lavskrikan

Vid nästa anhalt väntar oss en gapande gestalt som med sin megafonnäbb börjar jojka. Den raspiga inspelningen med hundra år på nacken fylls av samma heliga allvar som föreställningen om berget i dammen. Upplever vi förtrollningen eller är det den en aning humoristiska framställningen som gör att vi drar på munnen?

Ett av de samiska trummornas tecken blir till ett sprött tornliknande bygge lite längre bort. Titeln antyder att vi möter den högste bland samiska gudar – vilket man vanligtvis kunde göra när trummorna användes i andliga ritualer. En performance längre fram i sommar kanhända lyckas med att framkalla den bortglömda magin och kraften.

Vearalden Olnai (Världsmannen)

När samerna fördrevs, förbjöds att tala sitt språk och använda redskap och ritualer för att möta den andliga världen och deras barn sattes i svenska skolor – när kolonialiseringsprocessen genomfördes i Sverige försvann fundamentala kunskaper i en världsbild som generation efter generation levt nära och med respekt för naturen. Carola Grahn återupplivar något av detta mitt i en sydsvensk skog som både lånar ut och återfår en del av sitt magiska liv.

Daniel Ekta Götesson, Skapelsens krona

Pundarslöjd

Min konstpromenad inför pingsthelgen kors och tvärs i Malmö blev innehållsrik och fullmatad. Och detta efter att redan ha sett huvudattraktionen dagen innan, Southern Sweden Design Days i Lokstallarna på Kirseberg. (Se mitt korta inlägg på Instagram).

Efterkonstruktioner kallar Daniel Ekta Götesson sin kollektion hos Redan Galleri.

En göteborgskonstnär som ritar, klipper, river och klistrar, envist och med sikte på kontraster. Oljekritans mättade ytor flimrar försiktigt. Fragment och snirkliga linjer formar balanserade konstruktioner, slagkraftiga och sköra på samma gång.

På väg mot nästa anhalt snubblar vi över Liket på Stora Nygatan, en bar med härlig innergård. I källaren hittar vi ett pop-up galleri där Malmöiterna Ossian Theselius och Studio Dernevik har sammanställt möbler, bilder och objekt med rubriken Pundarslöjd. Ung svensk formgivning ser vi här när den är som bäst, inspirerad, rustikt orädd och välgjort. Som en fest kring ett långbord.

Christer Järeslätt, ur sviten Hakodake  

Oleg Matrokhin Stains of time beyond Past and Present

På Galleri Ping-Pong hann vi, nästan sista dagen med att se Christer Järeslätts fotografier, tagna i den japanska staden Hakodate. Ödsligheten som dagtid vilar över tomma gator och övergivna hus byts när kvällen kommer med flödande ljus och starka färger från neonskyltar, gatljus och enstaka bilar. Det är som om en magisk poetisk andevärld träder fram. Är det drömmer eller minnen – frågar jag mig.

Masterstudenternas utställningar droppar fram en efter en under senvåren. Senast ut är Oleg Matrokhin från Ryssland i Konsthögskolans Galleri 2 på Bergsgatan. Med tusch på sladdrig lakansväv målar han fram en värld där fragment från det förflutnas välstånd och finkultur är på väg att upplösas, trasas sönder och gå under. Dystert och inåtvänt, framställningen tyngs av utsiktlöshet och sorg.

Äntligen har Malmö-Väv hittat nya lokaler på Lantmannagatan. Den festliga invigningen av kollektivverkstaden ramas in av ett tiotal medlemmars verk, vävar i olika tekniker och material med en professionell bredd och yrkesskicklighet: från starka trasmattor till realistiska jacquardvävar och materialexperiment.

Swedish Girls, Stillbild ur väntrumsvideo

Cora Onori, scen ur musikperformance

Kvällens höjdpunkt är på Digitaliseum där Swedish Girls lockar. Josefin Zachrisson, Mia Bergh och Julia Jondell  kollektivt iscensätter i Meet-and-Greet ett möte med sig själva som stjärnstatuskändisar. Designers som de är till vardags, bygger de installationer där verklighet och fiktion blandas. Det efterlängtade och magiska hägrar medan vi väntar. Därefter njuter jag av Cora Onoris performance, ett mörkt och förföriskt framfört musikstycke som med suggestiv utstrålning pendlar mellan våld och kärlek, styrka och svaghet, ljusa fjädrars överfall eller höljande skydd.

Den kreativa konstscenen i Malmö kryddar försommarens ljusa kväll.

Petra Gipp, En skulptur om arkitektur

På väg hem från Österlen stannade jag till i Lund för att på Skissernas museum.se utställningen Sigurd Lewerentz och Petra Gipp. Lewerentz har uppmärksammats på senare tid. Kapellen i Östra kyrkogården i Malmö och Malmö teater, numera Opera är väldokumenterade och visar spännvidden i funktionalismens formuleringar. Mest nyfiken var jag på vad Petra Gipp har gjort för Skissernas Museum.

Hon har gjutit en skulptur på plats, visade det sig när jag väl kom längst bort i lokalerna. Ingen trappa denna gång. En skulptur som symboliserar de komplexa förhållanden som en arkitekt brottas med, grundläggande utmaningar som kräver hänsyn och omtanke både filosofiskt och praktiskt. Och som består över tid.

En tredelad vit skulptur med till synes regelbundna former som har passats in i varandra. Lite skevt och med förskjutningar, glipor och andningshål, luft som påminner om rumsligheter och rörelse som omger det beständiga och fasta. Det genomarbetade och planerade i den arkitektoniska konstruktionen och det oberäkneliga hos de människor som rör sig i rummen och använder sig av den.

Eftermiddagsljuset kastar långa stråk av begär över skulpturen, likt människor som vill passera eller gå in i nybyggda rum och hus. Bosätta sig där för att skapa nya världar för sig själva och sin omgivning.

Carl Larsson Sommar i Sundborn, Flicka i trädgård, 1913, akvarell

Snart blommar pioner och tulpaner i parker och trädgårdar – så som i Carl Larssons drömskt vackra akvarell. Den ingår i Nationalmuseums utställning Trädgården. Konst och natur under sex sekler.

Av all förhandsannonsering och recensioner väntade jag mig en mycket större och rikhaltigare utställning. När jag hade gått runt trodde jag att hälften återstod. Men ack – det beror säkert på mitt  mångåriga trädgårdsintresse, både praktiskt och teoretiskt. Så fakta är att utställningen bygger på Nationalmuseums egna samlingar och att den förstås inte handlar om odling (även om trädgårdsarbetare och trädgårdsmästare figurerar i bilder och beställning av träd och fröer avhandlas i katalogen) utan om konstnärlig gestaltning, om trädgårdskonstens utveckling vid slott och herrgårdar, praktfulla och mer återhållsamma, med allt vad dessa krävde beroende på olika tiders ideal. Parker som var symmetriska och regelbundna eller lagom vilda, med blomsterplanetringar och klippta häckar som broderier, labyrinter, eremithyddor och orangerier, med vattenfall och fontäner, kanaler, bäckar med broar och sjöar, överraskningar eller tillfälliga byggnader för festligheter.

Okänd fransk konstnär, Le Bosquet du Marais, 1670-tal. Trädet i fontänen var i brons, liksom växterna vi bassängkanten. Anläggningen kallades Träsket och fungerade i 30 år.

Intendenterna har grävt djupt i museets samlingar för här finns målningar ända från tidig renässans, keramik och grafik, textil och prov på sådant som tillhör en trädgård, skulpturer, urnor och möbler. Älskade målningar av kända svenska konstnärer och franska impressionister hälsas av många med glädje, liksom blomsterstycken och praktfulla porträtt mot parkbakgrund. Som man har drömt och skapat föreställningar! Till finesserna i utställningen hör åtskilliga ritningar, studier och skisser som lyfts fram, för trädgårdsprojekt som inte sällan stannat på papper.

Detta tack vare den kunskap om förbindelserna mellan fransk och svensk trädgårdskonst som Magnus Olausson, chef sedan många år för samlingarna, har byggt upp under sina år. Både om de franska idealens betydelse under gustaviansk tid och om den romantiska engelska parken.

Gustav III, Projekt till engelsk parkanläggning med sjö norr om Kina slott, omkring 1779

I den gedigna och påkostade katalogen skriver han om Gustav III som ofta har kallats teaterkungen. Det finns över 200 ritningar bevarade av kungens hand, de flesta avser just trädgårdar. Brev och anteckningar vittnar om hans stora kärlek till sina parkanläggningar och trädgårdarna, först vid Ekolsund och sedan vid Drottningholm. Magnus Olausson argumenterar för att ge kungen epitetet trädgårdskungen.

Jean-Honoré Fragonard, Romersk villaträdgård, kallad italienskt landskap, 1700-talets senare del 

Bland mer eller mindre storslagna verk gömmer sig intima godbitar som kräver att synas på nära håll. Jag stannar upp inför en laverad tuschteckning av Jean-Honoré Fragonard som med eterisk lätthet fångar melankolin inför Roms förfall.

Utställningens tidslinje slutar före andra världskriget även om två idag verksamma konstnärer sticker ut: Emma Helle med en överdådigt barock rusticism i lera som knyter samman föreställningar om bandet mellan kvinnor och naturen, och Peter Frie med sina kompakta mörka bronser där enstaka träd fylls av kraften i hela skogar. Det är nästan att jag ser fram emot en fortsättning på denna utställning, en som fångar det senaste seklets idéer om trädgårdsgestaltning och design.

Utställningen pågår till den 7 januari 2024.