Visuella vitaminer

Att bygga miljöer som får oss att må väl är en konst. Konsten, arkitekturen och den estetiskt genomtänkta rumsgestaltningen är som visuella vitaminer för hälsan. En stor del av vårdens miljö är offentliga platser – och där finns det konst.

När museer utökar sin samling står konstnärliga och konsthistoriska aspekter i främsta rummet. På ett sjukhus förväntas att konsten bistår vården: till exempel genom att den stöttar orienteringen i sjukhusmiljön eller gagnar hälsan.

Sambandet mellan konst och hälsa är ett nytt forskningsområde där human- och naturvetenskaper samverkar. Man måste skapa ord och termer för att ringa in det som ska mätas och beskrivas och utforma verktyg och metoder. I vården är konst och estetik sammanflätade med andra forskningsfält: arkitektur och design, vårdvetenskap och hjärnforskning.

Allt fler forskningsresultat pekar på att hjärnan långt upp i åren stärks av stimuli från kultur- och konstupplevelser. Det är väldokumenterat att dessa påskyndar hjärnbarkens tillväxt, påverkar oss psykologiskt, neurologiskt och immunologiskt. Att delta i kulturevenemang, särskilt sådant som ger oss behållning, ökar motståndskraften mot cancer, infektioner och autoimmuna sjukdomar. De minskar risken för depression och sänker stresshormonnivåerna. Inte minst skapar konst- och kulturupplevelser genom reflektion en känsla av sammanhang och får människan att se konsekvensen av de egna handlingarna. Att livet har mening och innehåll är grundläggande för hälsoprocesser.

Konst, arkitektur och design har en identitetsstärkande verkan. I sjukvård talas det gärna om värdegrund. Värden som skattas högt kommer till uttryck när omgivningen formas. Estetiska lösningar markerar hur vi vill bli uppfattade. En investering i en väl synlig skulptur vid huvudingången till ett sjukhus fungerar som signal om människans värde. Platsen med skulpturen ropar till dem som kommer: Ni är värdefulla! Vi tar era liv och lidanden på allvar!

Våra offentliga miljöer speglar den rådande synen på människan i ett samhälle. Konst och estetik är uttryck för ideologiska och politiska val om hur människor ska vara. Den offentliga miljön har makt över oss, den formar oss. Drabbas vi av sjukdom och nödgas uppsöka ett sjukhus är vi extra utsatta för de intryck som vårdmiljöns arkitektur och estetiska utformning skapar: ljus, färg, rymd och former bär på information. Det första mottagandet är av avgörande betydelse. Visuella signaler som möter oss när vi anländer till sjukhuset tränger förbi hjärnans rationella centra. De fungerar ”bortomspråkligt” och påverkar mottagligheten för de behandlingar som väntar.

Sambandet mellan konst och hälsa är ett nytt forskningsområde där human- och naturvetenskaperna samverkar. Forskarna måste skapa ord och termer för att ringa in det som ska mätas och beskrivas och utforma verktyg och metoder. I vården är konst och estetik sammanflätade med forskningsfält som arkitektur och design, vårdvetenskap och hjärnforskning. Allt fler forskningsresultat visar att hjärnan stärks av stimuli från kultur- och konstupplevelser långt upp i åren. Det är väldokumenterat att sådan stimulans påskyndar hjärnbarkens tillväxt, påverkar oss psykologiskt, neurologiskt och immunologiskt. Att delta i kulturevenemang, särskilt sådant som ger oss behållning, ökar motståndskraften mot cancer, infektioner och autoimmuna sjukdomar, minskar risken för depression och sänker stresshormonnivåerna. Inte minst skapar konst- och kulturupplevelser en känsla av sammanhang och får människan att se konsekvenserna av de egna handlingarna. Att livet har mening och innehåll är grundläggande för hälsoprocesser.

Humanvetenskaperna har länge hävdat att konst och skönhet gagnar hälsan. Sjuksköterskor i Florence Nightingales efterföljd har framhållit samma sak. Men evidensbaserade utsagor kräver fallstudier. Inom området konst och hälsa är de svåra att genomföra. När det gäller sambandet mellan interiördesign och upplevt välbehag refereras ofta till en första studie från 1956 där författarna inringar ”the Beautiful Room Effect. En av de större studierna handlar om sambandet mellan vårdens fysiska miljö och patientens mottaglighet för den påföljande behandlingen. Studien visar tydliga positiva samband. För att peka på flera exempel kan vi vidga fältet till genomförda sjukhusbyggen där konsten är en integrerad del av miljön. Universitetssjukhuset i Köpenhamn, i Herlev, som genomsyras av Paul Gernes´konstnärliga färgprogram (1968-76) är som ett konstverk i sig. Vid St.Olavs hospital, Universitetssjukhuset i Trondheim genomfördes (2000) ett komplext konstprogram vid en omfattande om- och nybyggnad. Konsten användes som ”visuella vitaminer”.

Trots att konst och estetisk gestaltning på sjukhus inte gör oss friska när vi redan är sjuka kan vi slå fast att allt fler studier ger starkt stöd för det vi länge vetat: den fysiska miljöns konstnärliga gestaltning är av stor betydelse för vårdens resultat.

Kristina Maria Mezei

Konstvetare FD

Verksamhetsutvecklare i konstfrågor, Landstinget Västmanland

Ur Spaning 18-19/2012, ss 43-45